Mycket var kul med 2013. Här är några viner som gjorde året speciellt!
*
Det är naturligtvis omöjligt att säga vilka viner som var allra bäst 2013. Sulle jag göra om listan så hade den förmodligen innehållit andra viner än de här. Men oavsett vilket – här är tio viner som gjorde 2013 speciellt! (OBS! De är inte listade i någon speciell ordning!
Topp 10 2013
Guilia Negri Barolo La Tartufaia
Årets överraskning kommer från en ny generation i Piemonte. Guilia Negri gör en saftig och rund och otroligt drickbar Barolo som var ett av årets läckraste viner.
Elio Altare Barolo Arborina 1999
En av favoriterna från provningen av sex årgångar av Barolo Arborina vs Langhe Rosso Arborina. 1999 Barolo Arborina kombinerar kraften och koncentrationen hos lysande nebbiolo med en anings sekundära mognadsaromer. Det känns fortfarande ungt men här finns en fantastisk potential.
Robert Sinskey Vineyards Cabernet Franc 2006
Cabernet franc är lite som cabernet sauvignons mindre polerade brorsa eller syster. Lite grönare och mer örtig i stilen – men ibland också mer raffinerad. Robert Sinskeys vin från Carneros sammanfattar allt det som är bra med cabernet franc.
Bosquet des Papes Chante le Merle Vieilles Vignes 2011
En av många riktigt bra viner från Châteauneuf-du-Pape som släpptes på Systembolaget under året. Just det här vinet förenar rena rama örtagården med röda bär, torkad frukt och en fyllig intensiv smak. Något för alla #grenachelovers där ute!
Aldo Conterno Barolo Cicala Poderi 2008
I oktober kom ett gäng viner från legendariske producenten Aldo Conterno och det var väl hugget som stucket om det var Cicala eller Colonello som var bäst. Båda hade en nästan sanslös koncentration och lager på lager av röd frukt, kakao, torkad frukt, örter, tobak, läder, nypon och fat. Lägg till otroliga syror och lååååång eftersmak.
Moric Blaufränkisch Reserve 2009
Roland Velichs Moric är ett bevis på hur bra blaufränkisch kan vara. Det här är inte ett av hans mest prestigefyllda alte reben-viner – men Moric reserve visar upp potentialen hos druvsorten med mörk läcker frukt, härlig kryddighet och en bra struktur. Lite som pinot noir på steroider – men ändå raffinerat och snyggt!
Delamotte Blanc de Blancs 2002
Nej det är inte Salon – men det är en förbannat god ersättning för mindre än halva priset. Fortfarande är det den underbara årgången 2002 som gäller. En årgång som jag tycker börjar öppna upp sig på ett fantastiskt sätt. Här finns citrus, mineral, äpplen, smör, kola och blommor. En antydan till rostat bröd och lång elegant finish. Känns fortfarande lite ungt och väldigt fräscht.
Tio Pepe Fino en Rama 2013
Det har blivit lite av en sommarklassiker för mig. Fjärde versionen av Tio Pepes Fino en Rama var lysande – en finosherry som tappas direkt från faten utan filtrering och som är det närmaste det går att komma att dricka direkt från faten nere i Jerez. Läcker fräsch med smak av äpplen, salt och mandel – fino en rama gör sommaren.
Brännland Iscider 2012
Årets överraskning kom från Sverige. En iscider från Norrland – lika koncentrerad och smakrik som någonsin ett isvin från Tyskland eller Kanada. Brännlands Iscider smakar sött och koncentrerat med inslag av citrus- och aprikosmarmelad och mogna äpplen. Här finns också en fräsch syra och en lång läcker eftersmak.
Eben Sadie Columella 2005
Columella är Eben Sadies jakt efter perfektion – ett vin som lätt tillhör de bästa i Sydafrika och som också tillhör de bästa Rhôneinspirerade vinerna i Nya Världen. Det är sällan jag har haft möjlighet att dricka det med lite mognad och därför tvekade jag inte när jag hittade en 05a på restaurang Lammet och Grisen i Sälen. Fortfarande ungt – men de extra åren hade gett ett djup och en stringens till den örtiga mörka frukten. Läckert och helt klart ett av årets viner!
